cornelialinnea

jag är så lycklig så jag inte vet vart jag ska ta vägen, det bubblar i magen och jag kan inte låta bli att le. det var längesen jag kände såhär, och samtidigt som jag är så obeskrivligt glad är jag precis lika rädd för att allt ska rinna ut i sanden och försvinna. varför är det alltid så? att du omvandlar allt positivt till negativt. man hoppas men vill inte hoppas. undra hur man vet när det verkligen är på riktigt? för jag vill, så mycket. och jag känner efter dessa få halvpatetiska raderna att det är dags att ta tag i mitt liv.. gud.

jag har varit ute i skogen och ridit flera dagar i rad nu, och det är så otroligt vackert med all snö på grenarna, allt vitt.. det finns inte mycket som slår att rida ut barbacka i kylan på världens sötaste häst och se allt det vackra.

undra vad kvällen har att ge? jag är fruktansvärt rastlös idag, det kryper i hela mig. av brist på saker att hitta på, brist på vetande om vad som kommer bli.
kom hit och ge mig en jättestor kram? det finns inget bättre..

I love the sound of your laugh