cornelialinnea

det var fruktansvärt längesen jag skrev här känner jag, och jag kan inte lova att det kommer bli någon större förbättring, men jag kan alltid ge det ett försök.

idag har det varit en riktigt dålig dag, en sån där dag då du bara vill krypa ner under ett täcke och gömma dig för världen. min bot av det hela var en massa telefonsamtal till min älskade mamma för att berätta om mina ilandsproblem, en hel ben&jerrys, och massa kassa tv-program. visst låter det sunt?

men nu har jag iallafall bestämt mig för att rycka upp mig och ta tag i mitt liv, åtminstone för idag, så snart blir det att palta på mig massvis med kläder och ta en lång promenad i vinterkylan. sounds good if you ask me. även om jag inte är så mycket för vinter, snö och kyla så är det ändå väldigt mysigt. tyst, vitt och vackert.. och jag älskar mörkret.

jag hatar det faktum att jag är överdrivet bra på att överanalysera allting, även småsaker som egentligen inte har någon större mening gör man till så mycket värre än det är. förstorar och förvanskar tills det bara finns ett enda stort hål, som gnager och förstör. jag hatar det. jag vill bara vara lycklig och se allt det bra i livet. för det finns massa, vi människor är bara så dåliga på att märka dessa fina små stunder, vi låter istället dem passera förbi, obemärkta. varför är det så egentligen? dagens samhälle består endast av stress nuförtiden. det är ingen som tar sig tid att stanna upp för att njuta av livet.

detta var på ett sätt skönt, att få skriva av sig några procent av alla meningslösa tankar som hoppar runt därinne i huvudet idag, men på ett annat sätt känns det fruktansvärt meningslöst, som det mesta annat. men i vilket fall, ni lär höra av mig snart igen.