ensamhet, bra eller dåligt?
om du verkligen älskar någon, av hela ditt hjärta
men personen aldrig riktigt går att nå helt till fullo
då är nog det bästa som finns att göra, att släppa taget
även om det gör ont ända in i själen, och hjärtat skriker av smärta
jag hatar det faktum att jag numera är så sjukt svag. jag har alltid varit en person som har stått på mina egna ben, och klarat mig själv, och om ni frågar mig så har jag gjort det bra. jag har alltid försökt att aldrig bli beroende av någon, men det är oftast lättare sagt än gjort. för även om vi inte vill erkänna det för oss själva, så är faktiskt inte ensam alltid stark.
vi människor är i behov av närhet, och av att ha andra runt oss. inte alltid, men vi mår inte bra av att leva i ständig ensamhet.
det är något jag försöker intala mig själv, att världen faktiskt inte går under om jag släpper in någon i mitt liv. så mycket avstånd som jag har tagit från personer runt omkring mig det senaste, är inte bra för varken mig eller personerna i fråga. egentligen är jag medveten om att allt det jag gör bara bidrar till att jag istället förlorar dem, och jag är också medveten om att det må vara den sämsta ursäkten som finns, men jag orkar inte ta tag i det heller. jag hatar att vara ensam, men jag vet inte hur jag ska hantera sällskapet heller. förmodligen kommer jag bara fortsätta vara, ett litet tag till. men jag hoppas att även jag vaknar upp en dag med tanken att nu, nu är det slut, äntligen ska jag gå vidare. och jag hoppas den dagen kommer snart..
Jag finner då inte mycket att tillägga då jag märker att du vet precis vart du borde välja för väg efter att i några veckors tid vandrat bort bort helt själv. Dax att rycka upp sig och verkligen skita i vad som kan ske utan våga chansa hej vilt och bara inse att en chansning kan leda till något stort. Med massor av lycka. Medans en tystnad av rinnande vatten kan få varje timglas att svämma över av torka och torrhet. Så va inte så torr Cornelia stå upp för din inre röst och bli en lycklig töss igen<3
